Livet optimerar inte för lycka av sig själv

Något som tog mig lång tid att inse, var att evolutionen inte har något mål – evolutionen strävar inte efter att en perfekt varelse ska skapas, eller intelligens ens för den delen. Evolutionen är endast att den som är bäst lämpad för att överleva överlever längst. Evolutionen är ett slags miniminivå, vad krävs som minst för att överleva.

Detta kan verka lite udda, men en av effekterna är att vi människor inte är skapade för att vara lyckliga. Lycka är inget som evolutionen arbetar för. Det är inte så att den som är lyckligast har högst överlevnadschans. Det betyder att det som vi som individer eftersträvar, att leva ett lyckligt liv, är inget som kommer av sig själv. Våra hjärnor har inte utvecklas för att vi ska vara lyckliga, de har utvecklats för att leta mat, fortplanta sig, kunna samarbeta med andra och lösa problem. Allt saker som är kritiska för individens fortlevnad. Men att vara lycklig är inte kritisk, och därför inget som evolutionen eftersträvar direkt. Det är en bieffekt.

Problemet är att ‘leva lycklig’ är något vi i vår kultur föreställer oss att det finns, men egentligen är det en utopi. Det är därför vi som individer inte alltid är lyckliga, utan vi går igenom toppar och dalar. Vill man vara mer lycklig behöver behöver arbeta sig till det – förstå vad som gör en lycklig, och optimera (“hacka”) sitt liv. Ett lyckligt (någorlunda i varje fall) liv går helt klart att uppnå, men det kommer inte av sig själv.

Det finns många knep och sätt att göra här, och en enkel blogpost räcker inte för att täcka detta ämne – som till stor del är att utforska sina egna känslor är min erfarenhet. Jag kan dock varmt rekommendera boken ‘Don’t Sweat the Small Stuff’, en kort och lättläst bok, men som för mig betydde mycket hur jag tänker på saker även idag.

Vad gör Karsten Deppert just nu, samt tankar om felrekryteringar

Blev intervjuad av MittFöretag för ett tag sen, insåg det blev en rätt bra summering av allt jag gör nuförtiden. Även om jag tycker artikeln är rätt enkel och översiktlig, är det kanske just det som ger nytta för många insåg jag – den ger en relativ enkel bild av vad jag gör nuförtiden, år 2014.

Jag går även in på lite svårigheter jag har haft där. Inser att jag bara tar upp dem, inte pratar kring lösningar. Har fått följdfrågor om just det med felrekryteringar, och problem det har inneburit, samt tips på hur det går att undvika felrekryteringar. En kort reflektion kring det här nedan.

Att undvika felrekryteringar

Så klart är detta med rekrytering ett komplext ämne. I artikeln tar jag upp att jag har gjort två stycken större felrekryteringar, och av dem har jag lärt mig några saker:

  • Ta alltid referenser. I början var jag naiv och gick på min magkänsla för mycket.
  • Ställ referenserna konkreta frågor om negativa egenskaper: folk är överlag trevliga, så ställ frågor som “I vilka situationer var personen som svårast att arbeta med”, “På vilka sätt har personen gjort bort sig” eller “vilka är personens sämsta egenskaper”. Detta ger ofta en kompletterande bild till det intryck du själv har fått av personen.
  • Provanställning är viktigt. Min lärdom är att 4 månader provanställning är bäst – det krävs 3 månader för att ta reda på om personen funkar eller inte (och en månad tidsutrymme för beslut om fortsättning eller ej att fattas samt uppsägningstid). 6 månader är ofta för länge – funkar personen inte är det lätt att personen jobbar i 6 månader ändå, för att man inte riktigt vågar säga upp den, men då bara ökar bolagets kostnader samt även hindrar effektivt arbete att rekrytera någon ny.
  • Rätt kompetens för rätt arbetsuppgifter. Det är lätt att bländas av bra personligheter, men om jobbet inte kräver social förmåga (tex för en utvecklare eller ekonom), så är det fel att fatta beslut baserad på hur trevlig personen är, istället för att kolla den har rätt kunskap och rätt egenskaper. Tips här är att faktiskt lista egenskaper och kunskaper som bedöms som viktiga och sedan poängsätta varje kanditat och hålla fast vid att fatta beslut efter poängsättningen, trots att intuitionen kan säga emot (tips hämtat från Thinking Fast and Slow).

Detta ovan är så klart väldigt färgat av mina egna erfarenheter, så det finns säkert många andra saker också. Säg gärna till om du har andra tips!

Att tycka om kontraster

Är det något upplevelsen av Burning Man har lärt mig, både med själva festivalen och alla dess förberedelser, men framförallt allt runt omkring med communityn så som Facebook gruppen, är det att kontraster och starka motsättningar inte behöver vara dåliga. Utan att de tvärtom kan leda till väldigt intressanta saker.
Liknande inser jag när jag tänker på Young Entreprenuers of Sweden, och hur det nätverket utvecklat och sig under de år jag har varit medlem. Ett nätverk där många viljor möts och har ett intressant, men mycket bra, utbyte av varandra.

Kontraster tror jag är bra, för de lyfter fram hur komplext världen egentligen är, och gör det lättare för personer att påtala saker. Det är lättare att lyfta upp fler saker som kontrasterar status quo, ifall det redan finns tydliga konstraster.

Tankar om att uppmuntra kreativitet i en stad #shareable

Återuppväcker denna sida lite till liv igen, efter lite stilstånd. Har lite fler tankar att dela med mig av tror jag.

Joakim Jardenberg skrev ett intressant inlägg på Facebook, jag citetar här och klistrar in filmen han hänvisar till. Jag skrev ett långt inlägg på det, och tycker det är synd om det går förlorad i cyberspacen, så tänkte jag klistrar in det här också.

Joakims post:

Filmen som syftades på var från Shareable

Mina tankar på det hela, som blev en lång kommentar:
Det är svårt det där. Mindpark känns ju redan som ett ställe som de pratar om, och engagerar många. Men är svårt hur man gör det på balansen mellan stad och medborgare. En tanke jag har är fler initiative som Creativelab Hackerspace, som hade kunnat stöttas med enkla medel och åstadkomma mycket.

En tanke jag har fått är att en stad (eller annan organisation) kan skapa “pottar” med saker som vill uppmuntra. Löst reglerade, och där man kan få allt från 10 000 till kanske 250 000 eller så ur potten. Om man ska vara väldigt konkret så skulle en tanke vara tex en pott för det s.k. H+ området, som gör att gör man saker där kan man söka pengar från potten.

Varför är detta en vettig lösning tror jag? Jo, jag tror att de som vill skapa, de behöver inga heltidslöner eller trygghet. Kan de få en mindre summa som gör att de klarar sig under några månader, givet att de gör något de själva vill göra, så kommer de kunna skapa fantastiska saker.

Är du en person som vill ändra saker och ‘skapa’ något har då få val. Antingen blir du företagare, som jag. Eller så blir du kommunanställd, som Artur Moustafa, vilket dock inte är din största dröm (antar jag nu bara, inget illa menad Artur om det är det i din fall). Men tänk vad vi hade kunnat göra, eller personer som Peter Eriksson eller Dimitrij Aleshkov ifall man hade kunnat söka pengar enkelt för att göra alla konstiga saker man hade velat.

Allt hade inte varit bra, men det ha skapats saker som aldrig förr. Och en pott med en begränsad summa (säg 2 eller 4 Msek totalt) hade gjort att det inte kan skena iväg.

Men det är bara mina tankar. Jag har lyft dem med Palle Lundberg en gång, och fick då visheten om att HASP finns, vilket jag inte visste innan. Dock är HASP inte riktigt detta heller – för stora krav är den känsla jag har fått (200+ hotellnätter om jag har fattat det rätt vill man gärna se som effekt). Vilket inte är fel, men gör inte att en kreativ person kan skapa det där sommarcaféet i ‘folkets hamn’ som det hade räckt med 25-50′ för att finansiera för en sådan person, eller den där after-beach konserten 5 gånger under sommaren, som en budget på 50-80′ hade gjort under för.

Du kan klicka på Joakims inlägg ovan för att se hur diskussionen fortsatte.