Tankar sen Borderland

I år var andra året jag var på Borderland, och innan dess var jag på Burning Man. Detta årets evenemang har dock berört mig mycket mer än tidigare. Det var en känslo-overload, som jag aldrig upplevt innan.

Nu efteråt har jag gått igenom en period av glädje och lycka, men också en period av lägre energi. Det brukar vara så – i en diskussion med några vänner insåg jag det är så vid alla tillfällen då man är i en mindre grupp nära varandra under intensiva dagar. Men det här är ändå intensivare än allt jag har känt tidigare.

Anna, en mycket bra person, har skrivit ett fantastiskt analyserande inlägg med en av anledningarna till det. Borderland, och andra sammanhang då man är i en öppen, välkomnande och nästan familiär grupp, lockar fram en sida av oss som vi, speciellt i vår nordiska värld, inte upplever i vår vardag annars. En sida av gemenskap, även om det inte helt känns som rätt ord. En sida av tillhörighet. På ett djupare, mer känsloladdat plan. Vilket är i direkt, och stark, kontrast med den individualism som annars är vår vardag.

I år var Borderland intensivare än någonsin. Därför är även kontrasten till individualismen som väntade på mig hemma ännu starkare. Och det känns.

Ur det hela väcks frågor. Är individualismen jag lever i bra? I vilken grad av individualism lever jag egentligen, jag som ändå bor i ett kollektiv och arbetar från co-workingspaces? Jag vill säga jag är bra på att öppna mig och släppa in andra – men är jag det, verkligen, eller har jag murar jag inte förmått att se själv? Och är det bra, eller dåligt?

Min stora lärdom från Burning Man och Borderland är detsamma som religioner vill förmedla: att ge villkorslöst är något vi människor mår bra av. Det som kan kallas för kärlek, även om ordet kärlek även innefattar många andra känslor. Detta är djupt rotad i oss tror jag, en del av “urmänniskan”, när vi gick längst havet vid Afrikas kuster, en gång i tiden. Jag tror det är en del i att hitta ett “syfte” i livet. Att ge. Utan att förvänta sig tillbaka.
Hur bra är jag på att ge villkorslöst, egentligen?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *