Byråkrati, what is it good for… absolutely nothing, uhm!

Sitter just med pappersarbetet med övertagandet av bolaget, skattedeklarationer från det gamla företaget (som inte kommit in för att e-leg visst inte funkar med senaste Firefox!) och sådana saker.

Inte världens roligaste. Framförallt är det inte roligt för att man egentligen inte förstår vad man gör. Jag tycker om att se helheten, och förstå syftet bakom saker, så det kanske stör mig lite extra mycket just därför.

Men måste göras måste det, så jag sitter med det nu. Gör det som mina kunniga runt omkring säger åt mig jag ska göra, och hoppas det blir rätt. Annars får man väl böter från skatteverket eller någon.

Vilket för mig till dagens intressanta tanke: kan man egentligen utbilda sig till byråkrat?
Av det jag ser runt omkring mig så har personer som kan svenska regelverket lärt sig det själv. Visst, vissa delar kan man säkert lära sig på ekonomutbildningar, men utan att ha gått en själv (och med tanke på min ekonomikonsults anmärkning när jag sade jag vill anställa en student för att sköta min bokföring) så känns det mesta av det man lär sig på högskolor totalt orelevant och fokus ligger på fel saker.
Och var lär man sig om hur man ansöker om ombildning av företag, hur man registerar sig hos livsmedelsverket, hur man får alkoholtillstånd, varför man ska ange SNI koder, hur deklarerar man intag av varor från EU, hur fyller man i en skattedeklaration och allt annat som företag gör, och som ofta är centralt för företagen?
Det borde ju finnas en oerhört arbetsmarknad för personer som utbildar sig till just svenska byråkrater. Alla myndigheter måste ju sakna personal med kompetensen i svensk byråkrati. De borde ju alltid behöva lära alla först vad de egentligen ska göra. Och tänk på synergi effekter av personer som inte bara kan, säg, skatteverkets processer utan även bolagsverkets och tullverkets! Där är säkert mycket som kan gå lite smidigare om man har förståelsen för den andra parten.

Så om 5 år ska jag starta 180 hp byråkrat utbildningen. Sen blir Sverige ett bättre land. Eller inte.

Konsten att kunna ta betalt, del 2

Det fanns visst en hel sida av myntet till.

Min förra utgångspunkt var att det fanns en kortterminal på SHIP. Det gör det fortfarande. Tanken var att denna skulle överlåtas till mig (vilket jag vid det tillfället visste kallades för “omprogammeras”). Jag kunde inse att det skulle kunna kosta en slant. Ungefär som att låsa upp en mobiltelefon eller något.

Så jag bortsåg från den i mina beräkningar i inlägget. För bedriven man verksamhet i mer än ett halvår skulle det bli en minimal kostnad i längden.

Till min förvåning fick vi dock reda på att kortterminalen inte alls kan överlämnas. Det går helt enkelt inte.

Jaha.

Så då var det att ge sig ut och leta efter en ny då. Och det visade sig mäktigt intressant! Standardavtalet för ett abonnemang är nämligen 36 månader (!). Och inte bara standard, det är typ det enda som finns. Alternativet jag fick var att köpa en ny terminal. Som kostar ungefär 6 – 7 000 kr. De billigaste. Och då medföljer en obligatorisk (! igen) serviceavgift på 150 kr i månaden.

Känns ju roligt detta.

Nu är min fråga mer om det ens är lönt att ha kort eller inte. 7 000 kr för ett halvår är inte riktigt värt det, speciellt om det inte finns ett andrahandsvärde då man inte kan överlämna den till den som tar över.

PS. Efter att ha grävt lite blev jag erbjuden en korttidslösning, för 4-6 månader. Det hade kostat  som billigast 997 kr i månaden. Dvs mer eller mindre det samma som att köpa en, fast med skillnad att jag definitivt inte kunde ha kvar den om min verksamhet skulle fortsätta efter sommaren.

PS 2. Det borde finnas en marknad för korttidskortabonnemang. För alla ställen som bara har säsongsöppet och liknande.

Lågkonjunktur = förändring?

I dagarna slog det mig att lågkonjuktur egentligen bara är ett annat ord för en tid då det sker lite fler förändringar. När folket börjar ändra en liten del av vad de spenderar pengar på, påverkar det hela balansen i näringslivet, och många måste anpassa sig till de nya förhållanden.

Logiskt nog är de som får problem de som inte kan anpassa sig snabbt nog. Stora företag, speciellt i drabbade branscher, eller små företag som bara kan en sak som av otur blivit opopulär just nu. Jag tror dock att kan man bara anpassa sig, ändra kundsegment, använder det man har lärt sig för att ta det till nya områden, så är det inte hopplöst alls. Det finns inte mindre pengar idag än för ett år sedan* (snarare tvärtom, för vissa stater trycker rätt mycket just nu om jag förstått dethela rätt): en del av pengarna har bara bytt användningsområde.

Jag känner mig rätt stabil i varje fall. Frågade man mig för ett år sedan vad jag skulle göra nästa halvår visste jag det inte, och idag vet jag det fortfarande inte. Så tänkte jag ha det ett tag till i varje fall.

Och vid nästa lågkonjunktur ska jag försöka komma ihåg detta.

*Disclaimer: jag kan inte min makroekonomi, så jag vet inte om pengar kanske trots allt försvunnit nu när börsen gått ner mycket. Men jag har på något sätt svårt att tro att bara för att många aktier är mindre värda, finns det mindre pengar i världen.

Jag är inte längre ledig

Jag vet inte riktigt vad det är. Antingen att jag går upp kl 6.30 varje morgon nu, eller att jag har fasta tider att passa varje dag. Men just nu längtar jag faktiskt till fredag kväll, då jag ska vara “ledig”. Och det känns hemskt.
Kanske verkar konstigt, men det senaste året har jag mer eller mindre inte varit ledigt. Eller det är svårt att säga, man kan också påstå att jag varit ledigt hela tiden.

För någon gång på våren slog det mig att jag inte längre kunde skilja på om jag jobbade hela tiden, eller var ledig en massa. Det flött ihop liksom. Frågade någon mig svarade jag antingen det ena eller det andra, beroende på vad jag kände för. För mig spelade det ingen roll. Jag vet inte ens hur mycket jag jobbade under hela den perioden, men jag spenderade varje dag med att göra en massa saker. Gick hemifrån, gjorde en massa saker, och kom hem för att sova mer eller mindre.

Denna livsstil tyckte jag oerhört mycket om. Var jag trött någon dag gjorde jag mindre, var jag pigg gjorde jag mer. Det kunde vara dagar då jag bara satt och fikade, och dagar då jag bara jobbade på kafeet. Men båda kändes lika fria.

Så jag ska känna efter nu om jag kan få tillbaka känslan även med fasta tider varje dag. Jag menar hela kvällen är jag ju inte uppbunden, så det borde finnas gott om utrymme. Ska prova med att gå i säng tidigare, och vakna tidigare, så att jag fortfarande kan sova längre om jag vill. Skjuta på dygnet lite så att säga.

Annars får jag hoppas att min nya verksamhet snabbt går bra, så att jag kan anställa någon, och vara flexibel i min tid igen. Det vore ju drömmen.

Konsten att kunna ta betalt

En sak har caféöppnandet lärt mig som jag inte visste innan: hur man än gör kostar det pengar att ta betalt av kunder.

Kortavgift har vi alla stött på, och vissa vet nog också att det egentligen är olagligt att ta extra betalt för det (eller olagligt kanske inte, men det strider mot avtalet från kortbolagen). Denna avgift är på ca 1 kr för varje transaktion, för vissa kort (american express) även en procentuell avgift. Men det bortser vi ifrån här, för alla de vanliga som VISA och Mastercard har samma fasta avgift.

Det roliga är att man då skulle kunna tro att kontantbetalning inte kostar något. Men nej, så var ju inte alls fallet. För vad ska du göra med dina kontanter? Jo, dem vill du ju sätta in på banken. Och det kostar. SEB (min bank) tar hela 90 kr för varje deponering. Av erfarenhet från min tid som pubmästare vet jag att man får plats med ca 20 000 i en sådan påse om man verkligen försöker. Det betyder att bankens avgift är ca 0.5% av omsättningen (om man räknar lite enkelt). Man hade säkert kunnat få i mer, men då måste majoriteten vara i femhundra- eller tusenkronorssedlar, något som man sällan får när man tar betalt av folk.

Så för att göra det enkelt:

Kort: fast avgift på de vanligaste, ca 1 kr / tillfälle.
Kontant: mellan 1-0,25% av omsättningen.

Som tur är har jag blivit upplyst om att det finns billigare alternativ för deponering, som bara kostar omkring 45 kr per gång. Så det ska jag undersöka, och fungerar det bra är det helt klart ett alternativ.

I mitt fall, där jag antar att en genomsnittsnota ligger på 40-50 kr, blir det billigare med kontanter än med kort. Men jag tänkte vara ordningsam och inte ta någon kortavgift ändå. Än så länge i varje fall…

Ändring 12 januari: Tack Jonas för att påpekade mitt väldigt udda stavfel av konsekvent skriva kontakt istället för kontant.

Café – ny börjas det!

Sitter just nu i min nya lokal, och fixar allt möjligt. Rengör lokalerna, slänger skräp, räknar ut priser och kollar var man kan köpa lamineringsmaskiner billigt.

Det hela känns trevligt, men det är lite flashbacks till min tid på Villan känner jag. Man gör det som måste göras, och det spelar ingen roll att man är själv i hela huset, man trivs ändå.

Statusen på det hela är OK i dagsläget, men inte helt så klart som jag hade hoppats. Saker som inte är ordnade än
– miljökontoret måste titta förbi och ge det sitt godkännande
– kaffemaskinen måste komma
– soppleverantören måste bestämmas, och soppkittel beställas

– kortbetalningsmaskinen måste sättas igång

– prislistan måste tryckas
– marknadsföring måste sättas igång (egentligen det viktigaste av allt!)
– visa rutiner måste ordnas (fakturering av konferensgäster, notabetalning till kontorshotellet)

Men därför sitter jag också en dag som denna och gör saker.

Men det händer saker i varje fall. Har haft diskussioner med två av de småföretagen som sitter i huset, och vi har funnit produkter som är unika och roliga att sälja (den ena importerar alger, och dessa ska vi sälja som sallad och i kladdkaka, och den andra sysslar med aloe vera, och där kommer vi göra en enkel hälsodryck).

Har även ordnat alla tillbehör jag hoppas på, förutom soppgrejer. Men nu ska det finnas gott om glas, muggar, servetter o dyl. Vilket är skönt.

Så nu idag ska jag fixa klart det sista pappersarbetet så att miljökontoret blir glada när de kommer, ordna lite utskick till de lokala företagen och studenter, och städa lite mer. Så blir det en lugn start imorgon då det bara är reception, och nästa vecka kommer vi köra det hela.

När jag blir rik ska jag…

Idag var jag på min bank, och fixade de sista detaljerna med att ombilda mitt företag till ett aktiebolag. När jag satt där, med min kontaktperson framför mig (Jenny heter hon), slog det mig att det måste vara ofta som dessa kära bankmän(kvinnor) hamnar i siutationer de inte riktigt vet hur man gör i just det fallet. Vilket så klart inte är något konstigt. Men det märks på dem också, tyvärr.

Då slog det mig att jag hade velat ha ett ställe, dit man går och bara vet att vad det än är, så fixar dem det åt en där. Full service hade man kunnat kalla det. För det betalar man en årsavgift, precis som hos banker/försäkringsbolag/etc.

Detta ställe skulle jag kalla för informationsbanken.

Jag hade kunnat tänka mig starta ett sådant. Man hyr en bra affärslokal, stora skyltfönster, högt i tak (helt med inomhusbalkong) och bra läge, smäller upp en stor skylt “informations bank”, och flyttar sitt kontor dit. Sen för att det inte ska vara tråkigt startar man ett kontorshotell med några till, så slipepr man vara ensam och hyran fås ner lite.

Bygger en reception, och har öppet när man har öppet. Så kommer det antingen kunder, och man tjänar pengar, eller så jobbar man med annat, och tjänar pengar – förhoppningsvis.

Det skulle bli en högre hyra, men trevliga lokaler, trevligt umgänge, och ett garanterat spännande jobb.

Själva bankbiten kanske man ska strunta i i början, men efter ett tag kan man ha det med. Så kan man ha endast kvällsöppet med (säg 16-19), och på så sätt bli intressant för andra kunder med. Även om det säkert inte är billigt att starta en bank, men ändå.

Uppgradering

Fick i min ensidiga idioti för mig att uppgradera wordpress, den tjänst som ligger till grunden för denna sida. Efter några timmar slit har jag så äntligen lyckats, bara för att märka att alla gamla inlägg har felkonverterade ÄÖÅ:n. Yippie…

Så nu ser sidan tyvärr lite dålig ut, i varje fall alla svenska/tyska texter. Vet någon hur man fixar detta säg till, annars får vi leva med det.

Åtminstone har jag lärt mig att man aldrig ska uppgradera om det inte finns ett behov för det.

It’s time for some coffee baby!

Efter lite mer än ett halvår som barchef på Café Viva, kommer jag nu sluta där vid årsskiftet. Anledningen är att jag ska ta över driften av SHIP café & reception! Ett halvår framöver, med möjlighet att fortsätta senare (ifall jag vinner den offentliga upphandlingen…).

Så nu har några andra projekt fått ge lite vika (som min akoholtillverkning och planerna om en ledarskapsutbilding), för att syssla med allt för att ta över caféet. Mest är det att prata med folk och försöka hitta ett utbud jag tror passar. Men mycket detaljplanering också: alla leverantörer är inte klara än, tillstånd måste överlåtas (sen har jag dock en lokal får min alkoholplaner med, helt perfekt) och prislistor sättas. Småpill, men sådant är ju alltid roligt.

Just nu på min lista:
– hitta en leverantör för soppor som är goda och billiga
– prova min idee med hur jag vill servera sallad, och se hur mycket jobb det är och hur dyrt det blir
– fixa inköp av den utrustning som hade behövts utökas med, som större kaffemaskin och serveringsvagnar
– bestämas administrativa rutiner. Vem fakturar vad (framförallt gällande konferansbokningar).
– bjuda in alla på SHIP företagshotell för att presentera mitt koncept till dem, och höra om synpunkter.
– skriva en egenkontroll för livsmedelshantering, så att miljökontoret blir nöjd

En hel del annat pill med så klart, men detta är väl det största. Men hittills är allt lungt och ostressigt, vilket är skönt.